| 40 Kapitlet |
1 | En tid härefter hände sig att den egyptiske konungens munskänk och hans bagare försyndade sig mot sin herre, konungen av Egypten.
|
2 | Och Farao blev förtörnad på sina två hovmän, överste munskänken och överste bagaren,
|
3 | och lät sätta dem i förvar i drabanthövitsmannens hus, i samma fängelse där Josef satt fången.
|
4 | Och hövitsmannen för drabanterna anställde Josef hos dem till att betjäna dem; och de sutto där i förvar en tid.
|
5 | Medan nu den egyptiske konungens munskänk och bagare sutto fångna i fängelset, hade de båda under samma natt var sin dröm, vardera med sin särskilda betydelse.
|
6 | Och när Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de voro bedrövade.
|
7 | Då frågade han Faraos hovmän, som med honom sutto i förvar i hans herres hus: »Varför sen I så sorgsna ut i dag?»
|
8 | De svarade honom: »Vi hava haft en dröm, och ingen finnes, som kan uttyda den.» Josef sade till dem: »Att giva uttydningen är ju Guds sak; förtäljen drömmen för mig.»
|
9 | Då förtäljde överste munskänken sin dröm för Josef och sade till honom: »Jag drömde att ett vinträd stod framför mig;
|
10 | på vinträdet voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott, så slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor.
|
11 | Och jag hade Faraos bägare i min hand, och jag tog druvorna och pressade ut dem i Faraos bägare och gav Farao bägaren i handen.»
|
12 | Då sade Josef till honom: »Detta är uttydningen: de tre rankorna betyda tre dagar;
|
13 | om tre dagar skall Farao upphöja ditt huvud och sätta dig åter på din plats, så att du får giva Farao bägaren i handen likasom förut, då du var hans munskänk.
|
14 | Men tänk på mig, när det går dig väl, så att du gör barmhärtighet med mig och nämner om mig för Farao och skaffar mig ut från detta hus;
|
15 | ty jag är med orätt bortförd från hebréernas land, och icke heller här har jag gjort något varför jag borde sättas i fängelse.»
|
16 | Då nu överste bagaren såg att Josef hade givit en god uttydning, sade han till honom: »Också jag hade en dröm. Jag tyckte att jag bar tre vetebrödskorgar på mitt huvud.
|
17 | Och i den översta korgen funnos bakverk av alla slag, sådant som Farao plägar äta; men fåglarna åto därav ur korgen på mitt huvud.»
|
18 | Då svarade Josef och sade: »Detta är uttydningen: de tre korgarna betyda tre dagar;
|
19 | om tre dagar skall Farao upphöja ditt huvud och taga det av dig; han skall upphänga dig på trä, och fåglarna skola äta ditt kött.»
|
20 | På tredje dagen därefter, då det var Faraos födelsedag, gjorde denne ett gästabud för alla sina tjänare. Då upphöjde han, bland sina tjänare, såväl överste munskänkens huvud som överste bagarens.
|
21 | Han insatte överste munskänken åter i hans ämbete, så att han fick giva Farao bägaren i handen;
|
22 | men överste bagaren lät han upphänga, såsom Josef hade sagt dem i sin uttydning.
|
23 | Men överste munskänken tänkte icke på Josef, utan glömde honom.
|