| 25 Kapitlet |
1 | Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.
|
2 | Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.
|
3 | Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.
|
4 | HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.
|
5 | Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.
|
6 | Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.
|
7 | Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.
|
8 | HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.
|
9 | Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.
|
10 | Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.
|
11 | För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.
|
12 | Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.
|
13 | Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.
|
14 | HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.
|
15 | Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.
|
16 | Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.
|
17 | Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.
|
18 | Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.
|
19 | Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.
|
20 | Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.
|
21 | Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.
|
22 | Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.
|