| 36 Kapitlet |
1 | För sångmästaren; av HERRENS tjänare David.
|
2 | I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.
|
3 | Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.
|
4 | Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.
|
5 | Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.
|
6 | HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.
|
7 | Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.
|
8 | Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.
|
9 | De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.
|
10 | Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.
|
11 | Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.
|
12 | Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.
|
13 | Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.
|