| 88 Kapitlet |
1 | En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.
|
2 | HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
|
3 | Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
|
4 | Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.
|
5 | Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
|
6 | Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
|
7 | Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
|
8 | Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
|
9 | Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
|
10 | Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
|
11 | Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.
|
12 | Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
|
13 | Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
|
14 | Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
|
15 | Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
|
16 | Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
|
17 | Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
|
18 | De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
|
19 | Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
|