| 130 Kapitlet |
1 | En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
|
2 | Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
|
3 | Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
|
4 | Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
|
5 | Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
|
6 | Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
|
7 | Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
|
8 | Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.
|