| 139 Kapitlet |
1 | För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
|
2 | Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
|
3 | Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
|
4 | Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
|
5 | Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
|
6 | En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
|
7 | Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
|
8 | Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.
|
9 | Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
|
10 | så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
|
11 | Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
|
12 | så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
|
13 | Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
|
14 | Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
|
15 | Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
|
16 | Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
|
17 | Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
|
18 | Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
|
19 | Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
|
20 | de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
|
21 | Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
|
22 | Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
|
23 | Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
|
24 | och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
|