| 1 Kapitlet |
1 | Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
|
2 | Av dem kan man lära vishet och tukt,
|
3 | så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
|
4 | De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
|
5 | Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
|
6 | Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
|
7 | HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
|
8 | Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
|
9 | Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
|
10 | Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
|
11 | Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
|
12 | såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;
|
13 | allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
|
14 | dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
|
15 | då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
|
16 | ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
|
17 | Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
|
18 | Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
|
19 | Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
|
20 | Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
|
21 | I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
|
22 | Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
|
23 | Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
|
24 | Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
|
25 | eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
|
26 | därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
|
27 | ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
|
28 | Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
|
29 | Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
|
30 | ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
|
31 | därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
|
32 | Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
|
33 | Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
|