| 23 Kapitlet |
1 | När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,
|
2 | och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.
|
3 | Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.
|
4 | Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.
|
5 | Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.
|
6 | Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;
|
7 | ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.
|
8 | Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.
|
9 | Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.
|
10 | Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.
|
11 | Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.
|
12 | Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.
|
13 | Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;
|
14 | ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.
|
15 | Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;
|
16 | ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.
|
17 | Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.
|
18 | Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.
|
19 | Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
|
20 | Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.
|
21 | Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.
|
22 | Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.
|
23 | Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.
|
24 | Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.
|
25 | Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.
|
26 | Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.
|
27 | Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.
|
28 | Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.
|
29 | Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?
|
30 | Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.
|
31 | Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.
|
32 | På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.
|
33 | Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.
|
34 | Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:
|
35 | »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»
|