| 15 Kapitlet |
1 | Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade:
|
2 | »Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.»
|
3 | Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?
|
4 | Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'
|
5 | Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.
|
6 | I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.
|
7 | I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:
|
8 | 'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
|
9 | och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»
|
10 | Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån.
|
11 | Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.»
|
12 | Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?»
|
13 | Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.
|
14 | Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»
|
15 | Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.»
|
16 | Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?
|
17 | Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?
|
18 | Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.
|
19 | Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.
|
20 | Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»
|
21 | Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.
|
22 | Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.»
|
23 | Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.»
|
24 | Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.»
|
25 | Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp mig.»
|
26 | Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»
|
27 | Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.»
|
28 | Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.
|
29 | Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där.
|
30 | Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem,
|
31 | så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.
|
32 | Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.»
|
33 | Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»
|
34 | Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju, och därtill några få småfiskar.»
|
35 | Då tillsade han folket att lägra sig på marken.
|
36 | Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
|
37 | Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
|
38 | Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.
|
39 | Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.
|