23 Kapitlet

 Därefter talade Jesus till folket och till sina lärjungar 

 och sade: »På Moses' stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig. 

 Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke. 

 De binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas skuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem. 

 Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora. 

 De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna 

 och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas 'rabbi'. 

 Men I skolen icke låta kalla eder 'rabbi', ty en är eder Mästare, och I ären alla bröder. 

 Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder 'fader', ty en är eder Fader, han som är i himmelen. 

 Ej heller skolen I låta kalla eder 'läromästare', ty en är eder läromästare, Kristus. 

 Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare. 

 Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd. 

 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillsluten himmelriket för människorna! Själva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillstädjen I icke att komma in. 

 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som faren omkring över vatten och land för att göra en proselyt, och när någon har blivit det, gören I honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än I själva ären! 

 Ve eder, I blinde ledare, som sägen: 'Om någon svär vid templet, så betyder det intet; men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden av sin ed'! 

 I dåraktige och blinde, vilket är då förmer, guldet eller templet, som har helgat guldet? 

 Så ock: 'Om någon svär vid altaret, så betyder det intet; men om någon svär vid offergåvan som ligger därpå, då är han bunden av sin ed.' 

 I blinde, vilket är då förmer, offergåvan eller altaret, som helgar offergåvan? 

 Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid detta och vid allt som ligger därpå. 

 Och den som svär vid templet, han svär både vid detta och vid honom som bor däri. 

 Och den som svär vid himmelen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter därpå. 

 Ve eder, I skriftlärde och fariséer. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underlåten det som är viktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten och troheten! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra. 

 I blinde ledare, som silen bort myggan och sväljen kamelen! 

 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören det yttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti äro fulla av vad I haven förvärvat genom rofferi och omättlig ondska! 

 Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, för att sedan också dess utsida må bliva ren. 

 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som ären lika vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet! 

 Så synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, men invärtes ären I fulla av skrymteri och orättfärdighet. 

 Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de rättfärdigas grifter 

 och sägen: 'Om vi hade levat på våra fäders tid, så skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'! 

 Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte profeterna. 

 Nåväl, uppfyllen då I edra fäders mått. 

 I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas till Gehenna? 

 Se, därför sänder jag till eder profeter och vise och skriftlärde. Somliga av dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och förfölja ifrån den ena staden till den andra. 

 Och så skall över eder komma allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intill Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I dräpten mellan templet och altaret. 

 Sannerligen säger jag eder: Allt detta skall komma över detta släkte. 

 Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat. 

 Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde. 

 Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill den tid då I sägen: 'Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'»