| 12 Kapitlet |
1 | Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.
|
2 | Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.
|
3 | Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.
|
4 | Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,
|
5 | så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.
|
6 | Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;
|
7 | har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;
|
8 | är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.
|
9 | Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.
|
10 | Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.
|
11 | Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.
|
12 | Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.
|
13 | Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.
|
14 | Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.
|
15 | Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.
|
16 | Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.
|
17 | Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.
|
18 | Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.
|
19 | Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»
|
20 | Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»
|
21 | Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.
|