| 1 Kapitlet |
1 | Paulus, Kristi Jesu fånge, och brodern Timoteus hälsa Filemon, vår älskade broder och medarbetare,
|
2 | och Appfia, vår syster, och Arkippus, vår medkämpe, och den församling som kommer tillhopa i ditt hus.
|
3 | Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
|
4 | Jag tackar min Gud alltid, när jag tänker på dig i mina böner,
|
5 | ty jag har hört om den kärlek och den tro som du har till Herren Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga.
|
6 | Och min bön är att den tro du har gemensam med oss må visa sig verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i Kristus.
|
7 | Ty jag har fått mycken glädje och hugnad av den kärlek varmed du, min broder, har vederkvickt de heligas hjärtan.
|
8 | Därför, fastän jag med mycken frimodighet i Kristus kunde befalla dig att göra vad du nu bör göra,
|
9 | beder jag dig dock hellre därom för kärlekens skull -- jag, sådan jag nu är, den gamle Paulus, han som därtill nu är en Kristi Jesu fånge;
|
10 | ja, jag beder dig för min son, den som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus,
|
11 | som förut var ingalunda var dig till »till gagn», men som nu är både dig och mig till stort gagn.
|
12 | Denne sänder jag här tillbaka till dig; och när jag så gör, är det såsom sände jag åstad mitt eget hjärta.
|
13 | Jag hade väl själv velat behålla honom hos mig, så att han å dina vägnar kunde hava betjänat mig i den fångenskap som jag utstår för evangelii skull.
|
14 | Men utan ditt samtycke ville jag intet göra, ty det goda du gjorde skulle ju icke ske såsom av tvång, utan göras av fri vilja.
|
15 | När han för en liten tid blev skild från dig, skedde detta till äventyrs just för att du skulle få honom igen för alltid,
|
16 | nu icke längre såsom en träl, utan såsom något vida mer än en träl: såsom en älskad broder. Detta är han redan för mig i högsta måtto; huru mycket mer då för dig, han, din broder både efter köttet och i Herren!
|
17 | Om du alltså håller mig för din medbroder, så tag emot honom såsom du skulle taga emot mig själv.
|
18 | Har han gjort dig någon orätt, eller är han dig något skyldig, så för upp det på min räkning.
|
19 | Jag, Paulus, skriver här med egen hand: »Jag skall själv betala det.» Jag skulle också kunna säga: »För upp det på din räkning.» Ty du har ju en ännu större skuld till mig, nämligen -- dig själv.
|
20 | Ja, min broder, måtte jag »få gagn» av dig i Herren! Vederkvick mitt hjärta i Kristus.
|
21 | Det är därför att jag är viss om din lydaktighet som jag har skrivit detta till dig. Och jag vet att du kommer att göra ännu mer än jag begär.
|
22 | Och så tillägger jag: bered dig på att giva mig härbärge. Jag hoppas nämligen att jag genom edra böner skall bliva skänkt åt eder.
|
23 | Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar dig;
|
24 | så göra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare.
|
25 | Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande. nyttig, gagnelig; på denna namnets betydelse hänsyftas också i v. 20.
|