| 35 Kapitlet |
1 | Och Elihu tog till orda och sade:
|
2 | Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,
|
3 | du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?
|
4 | Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.
|
5 | Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.
|
6 | Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?
|
7 | Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?
|
8 | Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.
|
9 | Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;
|
10 | men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,
|
11 | han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?»
|
12 | Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.
|
13 | Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;
|
14 | allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.
|
15 | Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?
|
16 | Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.
|