| 36 Kapitlet |
1 | Vidare sade Elihu:
|
2 | Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
|
3 | Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
|
4 | Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
|
5 | Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
|
6 | Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
|
7 | Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
|
8 | Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
|
9 | så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
|
10 | han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
|
11 | Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
|
12 | Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
|
13 | Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
|
14 | deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
|
15 | Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
|
16 | Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
|
17 | Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
|
18 | Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
|
19 | Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
|
20 | Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
|
21 | Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
|
22 | Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
|
23 | Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
|
24 | Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
|
25 | och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
|
26 | Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
|
27 | Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
|
28 | skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
|
29 | Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
|
30 | Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
|
31 | Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
|
32 | I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
|
33 | Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
|