| 20 Kapitlet |
1 | En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.
|
2 | Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.
|
3 | Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.
|
4 | När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
|
5 | Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
|
6 | Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?
|
7 | Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.
|
8 | En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
|
9 | Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?
|
10 | Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
|
11 | Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.
|
12 | Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.
|
13 | Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.
|
14 | »Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.
|
15 | Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.
|
16 | Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.
|
17 | Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.
|
18 | Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.
|
19 | Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.
|
20 | Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.
|
21 | Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.
|
22 | Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
|
23 | Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.
|
24 | Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.
|
25 | Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.
|
26 | En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.
|
27 | Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
|
28 | Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.
|
29 | De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.
|
30 | Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.
|