| 27 Kapitlet |
1 | Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
|
2 | Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
|
3 | Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
|
4 | Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
|
5 | Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
|
6 | Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
|
7 | Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
|
8 | Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
|
9 | Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
|
10 | Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
|
11 | Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
|
12 | Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
|
13 | Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
|
14 | Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
|
15 | Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
|
16 | Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.
|
17 | Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
|
18 | Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
|
19 | Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
|
20 | Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.
|
21 | Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.
|
22 | Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.
|
23 | Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
|
24 | Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?
|
25 | När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,
|
26 | då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;
|
27 | då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.
|